anställd på fabriken Junghans. Där han snabbt fick en ledande position och gifte

sig 1872 med Frida Junghans, dotter till Erhard Junghans, grundläggaren till

Junghans fabriken. När Paul insåg att han aldrig skulle bli delägare i Junghans

dynastin eftersom den gick till sönerna Junghans, startade han och Phillip Lang

en egen väggursfabrik i Gottelbachtal 1875.

Firman fick namnet Landenberger & Lang. De första åren var svåra och 1883

gick fabriken i konkurs. Under den svåra krisen omvandlades firman till ett

aktiebolag med namnet Hamburg Amerikanische Uhrenfabrik. Huvudsätet var

i Hamburg och nu började bolaget växa sig starkt. Hela produktionen flyttades

1901 till Schramberg. Firmans logga var från 1891 två korsande pilar och

från 1905 även en oljelampa.

I ständig konkurrens med Junghans blev produktionen större och större för H.A.U,

de hade en stor kollektion av ur. Under första världskriget tillverkade de mycket

till militären och därför klarade de sig bra efter kriget. År 1925 firade firman

sitt 50års-jubileum och hade 2200 anställda och hade ett utbud på ca 800 olika

urmodeller och varje dag producerades 5000 ur och 15000 väckarur på

fabrikerna. Firman var optimistisk men så gick det inte. Det blev svåra år 1925-26

och tvingade fabriken att slå sig samman med Junghans och den 1 juli 1930 tog

Junghans över fabriken helt. Under sin verksamma tid var H.A.U. en av de största

fabrikerna som tillverkade moderna väggur. Fabriken hade därutöver filialer i andra

städer som t.ex. väckarursfabriken i Alpirsbach.

De hade eget vattenkraftverk, två dieselmotorer och en ångmaskin för att försörja

alla maskiner och byggnader med kraft. H.A.U. hade egna konstruktörer till både

design och verktyg. De framställde egna maskiner, hade egen metallpress för att

tillverka metallfodral, hade egna sågverk, tillverkade alla träfodral, hade

träbildshuggare och moderna torkanläggningar för trä. H.A.U. ordnade social

trygghet för sina anställda.